Imorgon återvänder kakelsättaren för att lägga nya plattor på golvet i köket, istället för de som skadades vid fryshaveriet. Igår var hans kollega här och körde diamantfräs i sådär tre timmar. Det var detta de till varje pris försökt undvika, eftersom risken är att man dammar ner hela huset.

Men det visade sig att hans senaste plan inte heller funkade, det gick inte att slipa ner kalkstensplattorna. Och då fanns det inget val.

Tack och lov så gick det rätt bra. Visst blev det dammigt, men det spred sig inte över hela rummet.

Vi hoppas nu att han lägger plattorna imorgon och fogar på fredag. Då kan vi äntligen ställa tillbaks kyl och frys och få ett fungerande kök igen. Men det kommer fortfarande att saknas vägg. Så klart är det inte.

Det lutar åt att vi gör väggjobbet själva. Lusten att ha hantverkare springande här är inte så stor.

Idag har jag samlat ihop de sista kvitton som ska in till försäkringsbolaget. För några veckor sedan gick jag igenom allt de hittills betalt och stämde av mot våra anteckningar. Att göra sånt här kostar enorma mängder energi. Det är inte alls roligt. Säkert kommer de att grymta lite och tycka vi är för långsamma. De är välkomna att testa hur det är att leva i den här situationen. Då skulle de säkert inse att det inte är konstigt om det tar tid.

Men på pluskontot finns att det brukar innebära att det lösgörs energi när det väl är gjort. När vi hade gjort upp om lösöret ca sex månder efter branden fick vi ett ryck och gjorde klart sovrummet i vår temporöra bostad. Det vore ju fint om även detta avslut kan innebära ett extra krafttag någonstans. Vi får se.

Idag har vi haft målaren på besök, dvs kalkylatorn. Det verkar finnas gott hopp om att de kommer igång nästa vecka. Vår favoritmålare Mattias är tyvärr upptagen på annat håll, men vi litar på att hans kollegor också är duktiga.

Som väntat tittade han bekymrat på "elefanthuden", dvs den krackelerade västra fasaden. Men Finja säger att sprickorna inte kommer att förvärras och målaren säger att sprickorna täcks av färgen, så då ska det funka. Men det hade förstås känts mycket bättre om det inte såg ut så här. Vi har gjort vad vi kan för att försäkra oss om att det ska hålla.

Färger vi till slut har valt är STO Lotusan. En silikonhartsfärg som har lotusliknande egenskaper, dvs den är så hydrofob att vattnet bara rinner av den. Och då förljer smutsen med. Det ska innebära att huset klarar sig utan ommålning mycket längre än normalt. Och att det ser nästan nymåalt ut under tiden. Ska bli spännande att se hur det funkar.

Valet av färg har också styrts av de sprickbildningar vi har. Risken för att de ska förvärras minskar betydligt om fasaden inte blir blöt.