Imorgon återvänder kakelsättaren för att lägga nya plattor på golvet i köket, istället för de som skadades vid fryshaveriet. Igår var hans kollega här och körde diamantfräs i sådär tre timmar. Det var detta de till varje pris försökt undvika, eftersom risken är att man dammar ner hela huset.

Men det visade sig att hans senaste plan inte heller funkade, det gick inte att slipa ner kalkstensplattorna. Och då fanns det inget val.

Tack och lov så gick det rätt bra. Visst blev det dammigt, men det spred sig inte över hela rummet.

Vi hoppas nu att han lägger plattorna imorgon och fogar på fredag. Då kan vi äntligen ställa tillbaks kyl och frys och få ett fungerande kök igen. Men det kommer fortfarande att saknas vägg. Så klart är det inte.

Det lutar åt att vi gör väggjobbet själva. Lusten att ha hantverkare springande här är inte så stor.

Idag har jag samlat ihop de sista kvitton som ska in till försäkringsbolaget. För några veckor sedan gick jag igenom allt de hittills betalt och stämde av mot våra anteckningar. Att göra sånt här kostar enorma mängder energi. Det är inte alls roligt. Säkert kommer de att grymta lite och tycka vi är för långsamma. De är välkomna att testa hur det är att leva i den här situationen. Då skulle de säkert inse att det inte är konstigt om det tar tid.

Men på pluskontot finns att det brukar innebära att det lösgörs energi när det väl är gjort. När vi hade gjort upp om lösöret ca sex månder efter branden fick vi ett ryck och gjorde klart sovrummet i vår temporöra bostad. Det vore ju fint om även detta avslut kan innebära ett extra krafttag någonstans. Vi får se.