I helgen har det skett storverk. Golvläggarna Calle och Bobban fick golvet klart i både vårt sovrum och allrummet, så nu kan man knalla omkring barnfota (Anjas uttryck) utan problem. Och Anja fick sitt rum för sig själv och sina saker på plats, vi fick ett sovrum och vi kan sitta i soffan och njuta av utsikten.

Tvättmaskin och torktumlare är inkopplade. Och sist men inte minst: Vi har ett möblerat kök/vardagsrum. Supernice!

Men det var ett jättedöryck, så vi är mer än lite trötta nu. Och pappa/morfar och Calle visade än en gång prov på sin kapacitet med flyttlassen igår söndag. Och i fredags kväll gick en rejäl omgång med samma "flyttfirma" förstärkt med herr och fru Östman dy.

Tack för hjälpen alla!

Och tack Mari-Ann och Bertil för goda bullar och besök. Det har suttit fint med hembakat i pauserna :-)

Nu har vi snart hämtat hem våra saker. För det är så det känns, det är inte en flytt.

Igår packade vi hela dagen, liksom tisdagskvällen. Vi försöker gå igenom pappershögar och sånt så att vi inte ska drunkna i tråkigt jobb när vi packar upp igen, men hela vägen hinner vi inte. På kvällen fick vi hjälp av pappa Ulf att bära hem 37 flyttkartonger och två bokhyllor. Det är faktiskt det mesta, även om det finns en del kvar i förråd och garage.

Det känns väldigt skönt att ha kommit så här långt. För det är mycket roligare i den här änden, att få organisera vår tillvaro i vårt hem. De senaste två åren har vi liksom bara förvarat oss själva och våra saker i vår tillfälliga bostad.

Nu sover vi på ovanvåningen, alla sängarna i det som ska bli Anjas rum. Det finns nu golv där och i klädkammaren (tack för hjälpen Bobban!), men sen fick vi prioritera att börja flytta hit mer saker. Kontoret är frigjort så att vi kan få igång vanliga datorn och administrativa enheten som blivit väldigt lidande nu ett tag.

I lördags kväll fick Calle upp TV-antennen så nu kan Anja se melodifestivalen som hon absolut inte vill missa.

Den kommande helgen ska huset på Körsbärsvägen tömmas inför att de nya ägarna tar över fredagen den 30 maj. Ironiskt känns det att vi lämnar Körsbärsvägen den 29 maj 2008, på dagen två år efter att vi tog våra få tillhörigheter och våra lånade sängar och flyttade in där den 29 maj 2006 efter att ha bott hos våra vänner i Stävie i några veckor.

Det känns allt annat än lugnt, mellan varven är det definitivt panik. Men på nåt sätt så säger förnuftet att vi kommer att klara det, även om känslan säger att det inte går.

Nu ska jag montera lite inredning i garderoberna så att vi kan ta hit våra kläder. Det känns som ett stort framsteg.

Slutet av förra veckan ägnade vi åt att fira vår härliga fyraåring. Barnkalas på scoutgården med tårta, skattjakt och korvgrillning. Det blev en fartig tillställning i vackert väder.

Igår kväll kom vi tillbaka från Stockholm och helgens bröllop. Anja har fått åka T-bana, buss, tåg och Djurgårdsfärja. Och hon har åkt rulltrappa, oj så mycket rulltrappa man kan åka i Stockholm :-)

Tyvärr så blev tåget försenat både dit och hem, så vi är rätt möra nu. Får väl ta den här dagen till att ladda om, men sen måste flytten fortsätta. Och vi måste ta tag i det som ingen annan gör, typ fasaden. Byggaren verkar inte riktigt fatta allvaret i det hela.

Nu funkar vår hemtelefon igen. Det var mycket riktigt så att trådarna var bortkopplade.

Men, vi hinner inte ringa så mycket. Åker till Stockholm för bröllop på lördag om några timmar. Lite semester blir det, men just nu känns det mest jobbigt att packa med saker på två ställen osv. Det ska bli skönt när vi sitter på tåget och sen är vi ju helt enkelt lediga :-)

Nu brinner det på Platanvägen 3 igen. Denna gång under kontrollerade former i braskaminen.

Calle fick efter mycket strul igång pumpen i vår vattenmantlade kamin Palazetti Stefania. Det visade sig att den var full av rostigt vatten och rostflagor. Inte så konstigt att den inte ville pumpa nåt vatten åt oss... Nordic Värme som sålt kaminen till oss lär få ett lite småsurt mail från oss. Kaminen kom hit i mellandagarna och har sedan dess stått inomhus och haft det bra.

Nu får vi iaf värme i acktanken och Calle har redan hunnit njuta första vedeldade duschen idag på morgonen.

Vi har också fått igång vårt mobila bredband på två datorer här, så att vi inte ska vara strandsatta under bredbandsflytten. Således är detta det första blogginlägget som skrivs på plats :-)

Flytt av telefonen var beställd till igår. Det funkade inte. Men Telia ville inte låta oss felanmäla förrän idag. Man måste vänta, även när man är övertygad om att det är fel.

Det tog ganska lång tid efter branden att få Telia att fatta att det är nåt fel. Typ att anläggningen hade brunnit upp i ena sidan. Till sist ringde en tekniker som de skickat ut och undrade om vi verkligen skulle ha telefon på brandplatsen... Nej, det var ju just det. Men han fick vidta någon lite extraordinär åtgärd för att lösa problemet så att de kunde flytta vårt nummer till vår tillfälliga bostad. Jag tror att han rent fysiskt kopplade ur vår anslutning.

Alltså borde det finnas behov av en rent fysisk åtgärd även nu. Och när jag ringde imorse gick systemet med på att det är fel. Ska vara fixat den 9 maj.

Jag har ringt flera gånger innan när vi skulle flytta in och frågat om de inte behöver göra nåt. Men nix, det skulle bara vara att göra en vanlig flytt.

Nåja. Om några dagar är det säkert löst. Och vi har ju mobiltelefoner.

Och ännu så länge bredband på den gamla adressen. Ett mobilt bredband är införskaffat för att överleva den flera veckor långa flyttperioden. Märkligt att det ska ta så lång tid att flytta en bredbandskoppling två kvarter.

Strax efter klockan sju imorse knackade sotaren på dörren. Anja tyckte att det var väldigt spännande. "Sotaren är alldeles svärt".

Sotaren placerade någon sorts spårrök i kaminen, så nu har vi sett att det ryker ur skorstenen på taket.

Han kollade alla skarvar och var en sväng uppe på taket och konstaterade att allt är OK. Papper på att skorstenen är godkänd kommer med posten. Men nu har vi alltså klartecken att elda. Spännande!

Sotning en gång om året, kom han fram till. På våren, efter eldningssäsongen.