Idag har Finja och PoG varit ute och tittat på putsen på den västra fasaden. De muttrar och funderar. Man ska inte blanda putssorter på det vis som byggaren gjort. Men, de tror inte att det kommer att bli några framtida problem. Ytskillnaden kommer nog att synas. Lösningen på det är att lägga på en tunn puts. Men tunn puts har en tendens att lossna. Är det bättre att ta den risken? Eller ska vi stå ut med skillanderna?

Sprickbildningen (fasaden ser ut som en spräcklig elefant vid regn) beror på för snabb uttorkning. Om den bara inte syns genom målningen utgör den inga alls problem.

Vi har resonerat vidare med vår KA och får fundera lite till. Finja rekommenderade att ta kontakt med målaren igen och tala om att tekniskt är det inga problem att måla, men hur tror de att slutresultatet blir?

Följetongen fortsätter.

I natt kom vår riktiga ytterdörr på plats. Min alldeles egen byggarpojke är så härligt galen. Vem mer än Calle kommer på att byta ytterdörr vid halvelva på kvällen när det samtidigt blåser sådär 10 m/s? Men det gick förstås alldeles utmärkt.

Ett suggestivt skådespel hade vi i dörrhålet, svarta moln tornade upp sig och försvann, svepte förbi och gjorde piruetter.

Det blir kul med det avlånga fönstret i dörren. Man ser stammen till vår purpurapel precis genom rutan, den är ju skadad av branden och alldeles för låg och konstig. Men den ska bytas ut nu när risken för ovarsamma byggare är över. Att apeln skulle komma så hade vi inte alls tänkt på, det blev bara en fin bonus. Och så lyser det lite häftigt ut mot gatan på kvällen när ljuset är tänt. Välkommen hit, tycks dörren säga.